torsdag 25 juni 2009

SURVIVOR

Ja vad gör jag vaken? Jag frågar mig själv samma sak. Men faktum är att jag vaknade med ett ryck från en mardröm. Jag drömde att jag och Becca var på världens shoppingrunda. Så hittade jag en butik som var enorm, helt oupptäckt och med massa barbröstade modeller skuttandes omkring. Men mitt i all total lycka kommer det några män och kidnappar oss, de börjar tortera oss med nålar genom ögonen och Becca knäar en av männen och springer därifrån. Då är det bara jag och en annan kille där. Honom våldtar de samtidigt som de smeker mitt ansikte på ett groteskt sätt.

Sen är det lite tomt.

Sen sitter vi i en bil (vi har rymmt), men nu är vi 5 st. Fyra små killar och jag. Vi åker i en riktig skrothög och helt plötsligt får vi tag på en mobil och jag ringer med en darrande röst om vart vi är och att vi behöver hjälp. Då frågar tjejen på andra sidan luren om det är jag som lagt ut blommorna och jag svarar ''Ja''. Sen kör vi bara omkring med lilla bilen och jag skriker till alla att alla ska kolla så att alla dörrar verkligen är låsta. Då säger han som kör att bilen är trasig och att även om man låser går det att öppna utifrån (?!). Jag börjar skaka av rädsla samtidigt som jag ser en trupp poliser komma ridandes på hästar. Jag känner ett lugn jag inte kännt på flera dagar, samtidigt som en av kidnapparna slår upp bildörren och jag har ett stort glas i handen som jag börjar dunka i huvudet på honom. Det låter som om hans huvud är i håligt för han reagerar inte, ser ut som en robot som inte rör en min. Från ingenstans rycker Bojan glast ur handen på mig och slår så hårt i huvudet på kidnapparen så det krossas och han ramlar ur. HÄR VAKNADE JAG TILL. Blev en smula för mycket för lilla Dasha.

Jag vet att det inte låter speciellt dramatiskt i era ögon, men jag är ingen författare + att drömmar alltid upplevs mycket starkare än vad de gör när man ska återberätta dem.

Nu ska jag iväg. Har fastnat famför datorn. Fortfarande skärrad. På riktigt.

Inga kommentarer: