Hungrig och törstig...på livet, kexen, shotsen, solen och framförallt lyckan.

Och nu middag på Vapiano. Jag berättade för killarna var jag önskade mig och lekte princessa med Becca vid bordet. När jag får min mat är det vitlök i.

What.

Jag är ett stort fan av vitlök, men inte när jag ska jobba. Man måste ta hänsyn. Det vidrigaste jag själv vet är när man står och pratar med någon och det kommer en os av vitlök från den mittemot. Det är så vidrigt. Man kan inte göra något annat än att bara avsluta det samtalet fort som fan och bara gå därifrån...

Men nu hade Özze sagt ''extra allt'' och jag fick vitlök.

Men nu kommer det

TA TA

What a man, what a man, what a man.

Josef säger; (utan att tveka)
- Men jag byter med dig! Jag har kantareller?

Jag skämdes ihjäl. Ville bara glida ner för skinnpallen och lägga mig under bordet för jag gjort en scen pga mat. Men fan... I have a job to do.

Summan av kademmuman var iaf att Josef är en sån jävla karlakarl (på ett posetivt sätt) att jag bara vill gifta mig med honom. Men eftersom att Becca ska göra det så kändes det inte riktigt läge att lägga fram det förslaget. Men jag önskar att jag någonsin hittar en sån man. Som gör vissa saker enbart bara för att vara snäll. Det är då man vet att det är en genuint bra människa.