tisdag 18 november 2008

I väntan på att han ska komma förbi lyssnar jag på den här låten och sjunger med i varje ord.



Det är ju egentligen bara att lock it in...




Var inne på en gammal community och hittade en dikt jag gillade väldigt mycket för många år sen. Nu snackar vi första gången Dasha fick sitt lilla hjärta krossat. Tänkte ni skulle få läsa den:




Han tar i mig
och jag glöder


han rör vid mig


med sina läppar
och han kramar mig


Han går med mig
ut på gatan


Han trampar på mig


Varför trampar han på mig?
Jo, jag är blott en


fimp

som han tänt
en fimp som han bränt
en fimp som han

slängt






1 kommentar:

Anonym sa...

Ja visst gör det ondt när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt at vara ovuss, rädd och delad,
svårt at känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt at vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsle längre håller,
glömmer at de skrämdes av det nya,
glömmer at de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen."