Hungrig och törstig...på livet, kexen, shotsen, solen och framförallt lyckan.

Alltså, vad är grejen med sms? Jag bråkar alltid med Anna för att han svarar ALDRIG på sms. (Och då menar jag menar verkligen aldrig.) Hon ''ringer upp'' istället. Jag skickar sms för att det inte alltid är läge att prata i telefon. Eller som imorse, när jag vaknade och hade missat samtal från henne och svarade i sms: ''Varför tror du att jag är vaken halv tio på morgonen? :p'' (Jaaaaa jag skickade även samma till dig Molly, jag är inte bara opratsam när jag precis vaknat utan även lat.) Men då ringer hon upp och låter såhär:

Anna: PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP *skratt* PIPIPIPIPIPIPI PIIIPP*skratt*PIIIP. MÄH. ÄR DUU SUR?
Dasha: Men......Nej......... Ny-...........vaken..................
Anna: Men DASHA. IPIPIPI *väldigt högt skratt* PIP PIIIP. LILLA ÄLSKLINGEN. PIPIPIPNPIIIIIP
Dasha: Men Anna! (Sen sa jag även något otrevligt men kommer inte riktigt ihåg vad, men hon blev lite sur...)
Anna: Men gud vilket morgonhumör! Jag skulle aldrig vilja vara ihop med dig. Fyfan. Stackars den killen.




Här blev jag lite mer irriterad och vi la på. Men är inte sms skapta för just såna här tillfällen? ELLER?! Jag skrev ju tom en fucking smilegubbe.

Så snälla söta lilla älskings Anna. Börja smsa... Jag kan para ihop dig med Martling, han skriver sjuka 3000 sms i månaden. Mmmmm. Sug på den!

Nu blev allting lite grumligt känner jag. Detta inlägg skulle handla om all misstolkning som uppstår med sms. Med ev kex och vänner och om man är sur, eller bara ''upptagen'' osv. Men slutade så här istället. Tar det andra en annan gång. Om ni vill. Förövrigt, vill ni att jag ska börja skriva såna här inlägg? Vad känner ni? Är det något ni vill läsa? Är detta intressant? Eller saknar ni mina fishermanbilder från Whiteroom med diverse nattklubbschefer?


Ps. Jag och Anna är ju verkligen inte ovänner. Det var som bortblåst när vi pratade lite senare.