Hungrig och törstig...på livet, kexen, shotsen, solen och framförallt lyckan.

Jag brinner. Det brinner i mig. Mitt hjärta slår så många slag i minuten just nu att det skulle vara en underdrift att skriva ''tusen slag i sekunden''. Jag är ingen som tar det lugnt. Jag vill att allting ska gå fort. Vill jag ha någonting vill jag ha det nu. Inte lite senare, inte imorgon utan nu, nu, nu. Jag vill bli tagen med storm. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte får som jag vill så brukar jag göra drastiska förändringar. Bara för att. Är det inte riktigt tråkigt när livet står still? När man bara står och trampar på samma ställe. När man inte kommer någonvart på en gång? Om jag ger mig in i något så är det alltid till hundra procent. Jag gör inget halvhjärtat. Jag vill känna mig uppskattad och inte bort prioriterad. Jag undrar om jag för en gångs skull ska ta mig i kragen, ta detta som en mogen kvinna och låta tiden ha sin gång eller om jag kommer agera dramaqueen som vanligt. Jag är ju trots allt bara 22år.

Vi får se. Nu ska jag gå ut och springa av mig. Oklart gjort va. Jag vet.

ANNA SKYNDA DIG NU! (Jag behöver prata av mig, NU.)