Hungrig och törstig...på livet, kexen, shotsen, solen och framförallt lyckan.

Jag har i alla fall fått diagnos nu. Det är inte så farligt som det låter men jag känner att jag inte riktigt orkar ringa runt till alla och förklara, de flesta läser nog min blogg... Jag har en levande mask i bi-hålan. Det är en bakterie som ätit upp sig till larv, och nu till mask. Jag ska måste nu sitta i karantän i mitt eget hem i ca en månad. Så tack och hej till stranden, min födelsedag och allt annat kul jag har planerat.

Alltså, det är faktiskt inte så vidrigt som det låter. (Försöker intala mig själv det som läkaren försökte säga mig.) Jag har en inbokad mini operation om en månad. Men man kan tydligen inte ta ut honom medans han lever utan måste först ta död på maskhelvetet med starka mediciner. Ah... Jag återkommer senare... Just nu är jag så himla rädd och ledsen.