Jag tänkte på en sak igår kväll...
Tror ni poliser och läkare uppskattar livet mer än andra människor? Jag menar, de upplever döden dagligen. Tror ni de lever för stunden mer än oss andra som kanske upplever döden endast ett par gånger under hela livet?
Eller så kanske de blir förblindade av att se det just varjedag och det inte rör dem i ryggen ett smack. Det kanske har en tvärtom effekt, att de kan tycka att det är sorligt men att det ändå är en del av vår skrivna framtid. Alla ska vi dö.
Jag tänker iallafall jämt att jag ska börja ta vara på de små ögonblicken oftare. Att jag verkligen ska uppskatta de allra minsta och obetydliga stunderna för att man kanske aldrig får uppleva dem igen.
Men det är svårt. Därför undrar jag om människor som möter döden eller näradöden dagligen kanske uppskattar de små detaljerna här i livet mer? Vad tror ni?
måndag 2 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror dom blir avtrubbade!
Kommer du o hämtar mig på onsdag på arlanda eller????????????????
puss
Tyvärr (eller något) tror jag inte det. Mitt ex är läkare och han var precis som alla andra, bara lite mer cynisk. Tror det är lätt att man bli det istället för att man lär sig se ljusglimtarna i livet och ta vara på stunden.. Fast mitt ex representerar inte alla läkare, finns garanterat de som inte alls är cyniska :)
Jag var väldigt nära på dö en gång. Direkt efter det så tänkte man lite på det men inte nu längre.
Jag tror också att poliser och läkare blir avtrubbade. Tycker det är tråkigt men det rör dem inte. Man måste nog också försöka att inte bli känslomässigt inblandad när det gäller.
Jag beundrar dem!
Tänk att vara först vid olyckor och självmord som ambulsanspersonal, poliser, brandmän.
Ojojoj. Tack för att de finns och kan behålla lugnet.
Tack som f-n.
Skicka en kommentar