Hungrig och törstig...på livet, kexen, shotsen, solen och framförallt lyckan.

VARFÖR beter jag mig på detta viset?
Det är dagens största fråga. Jag vet att jag är pretty kul. Men varför ska jag sända ut denna onödiga kaxighet?


- OM jag träffar någon kille? Jag träffar flera. (Sen blinkade jag sådära busigt men halvporrigt med lite vidöppen mun.)


Vilka jävla killar? Idiot Dasha. Du har ingen? Du är helt fucking ensam och där står förmodligen mannen i ditt liv och frågar om han får ragga på dig och vad fan svarar du?! (I min fantasi för över ett år sen har jag målat upp att vi är ämnade för varandra.)

Men tillbaka till detta eviga spelet. Man ska inte vara för på, men när man träffar någon man trivs med vill man väl bara vara med den? Kan man inte bara höra av sig när man vill då?

Jag har iof alltid kallt mig för experten när det kommer till spelet. Jag har alltid sagt att man aldrig ska höra av sig som tjej. Och alltid vara svår för då blir de intresserade. Och det funkar. Det har alltid funkat fram till nu någon gång. Antingen har jag helt enkelt blivit för fet så ingen vill veta av mig (oh my god) eller så är det så att när man kommer upp i åldern så måste man sluta spela och isl bara köra på känslan?

(Natten kunde ha gått till såhär;)

-Dasha, träffar du någon nu? Har du en kille?

- Nej. Nej, ingen kille alls. Du då? Träffar du någon? Inte?

- Vill du gifta dig med mig?

-ÅH! Jaaaaaaaaaaaaaaaa. Klart jag vill! (Hoppar upp gränsle över honom.)


(Reds anm.) Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.








Och tillbaka till verkligheten;