promenad nummer 2

Skönt med sooooooooool. Fan hörrni, ibland känner jag mig som ett litet barn. Det är så himla lite som kan få mig att brista ut i gråt och börja tjura. Och ibland är det något så litet som solen som kan få mig att vilja skrika HUR JÄVLA FANTASTISKT DET ÄR ATT LEVA. Tycker ni inte det? Är inte livet så mycket bättre än vad det var för, hm, låt oss säga fyra månader sen?

AAAAAH.

Men sån är jag. Extrem när det kommer till känslor. Är jag ledsen så gråter jag så mycket att jag får svårt att andas. Men är jag glad, -ja då kan jag på allvar komma på mig själv stå och hoppa uppochner.




Mitt favorit uttryck ''extra allt'' kommer ändå inte från ingenstans.





JUST DET. Jag är sjukt glad för en till sak. Min älskade Skallepär kommer hem imorgon! (Johan har varit på Aya napa i en vecka och rakat sig. AH..... Jag vet inte varför. 'Fyllegrej' säkert. Ni ska få bild så fort jag träffar honom!)